Man är inte mer än människa.
Här sitter jag med en kopp te och funderar.
Att flytta från Stockholm tillbaka till Västerås har resulterat i så mycket, både positivt och negativt, och jag kan faktiskt inte riktigt säga om jag gjorde rätt eller inte. Jag lämnade så mycket möjligheter och en helt fantastik stad för att snudda lite vid tryggheten igen. För det är väl en ganska underbar känsla att bara känna sig inbäddad i allt som är välbekant och tryggt? Att heja på folk på ICA liksom.
Man kan inte göra allt. Ibland känns det som att alla, mig själv inkluderad, jagar efter att ha sett och gjort allt. För annars kan man ju ångra sig sen? Ellerhur? För sen är det ju försent, ellerhur?
Jag tror helt enkelt att vi har det lite för bra och har lite för många val. Sen vi var små har vi fått höra att vi kan göra vad som helst, bli vad som helst och komma hur långt som helst, men hallå, det går ju inte! Man kan inte göra allt.
Någon måste ju göra de där vanliga sakerna också. Vi kan ju inte alla bli Bill Gates och Oprah och resa runt jorden 18 varv samtidigt som vi håller oss i bra form, äter bra, försöker skapa ett perfekt förhållande, ha mer tid för våra vänner och inreda våra lägnheter/hus så att de ska se ut som MIO katalogens senaste nummer. Även om våra instagram konton gärna vill påskina att vi gör allt det där så tror jag nog att vi alla är överens om att det är näst intill omöjligt.
Med alla influenser från sociala medier som vi prackas på varje dag så är det inte så konstigt att så få människor känner sig nöjda. Tänk att bara få vara nöjd med allt, inte vilja ändra på någonting i sitt liv och bara vara. Göra det där som citaten som vi gärna pryder våra väggar med talar om för oss. Fånga dagen, lev varje dag som om den var din sista. Lev! Skratta! Älska!
Om en vecka åker jag till Barcelona. Jag tänker åka dit för att göra det jag älskar, för min egen skull och jag tänker njuta varje sekund.
Jag tror inte att jag har skrivit ett såhär långt inlägg på blogg.se sen 2008 och jag kommer förmodligen inte att göra det igen på 6 år. SATTE, passa på att titta på mina ord eller låt bli.
Puss och Kram
